Snöskottning

Att skotta snö…

Sitter här och tänker på dagen som varit.  Känslan infinner sig att man inte har gjort ett dyft trots att man har varit upptagen med olika sysslor hela dagen.  Det har kommit en hel del snö här i skogen och den måste skottas väck med jämna mellanrum… träning för kropp och meditation för själen.

  Då det är en hel del att skotta så hinner tankarna sväva fram och tillbaka mellan dröm och verklighet… Verkligheten omkring mig är snötyngda träd, var och en bildar de ett vackert vinterlandskap.

 Undrar månne vad snön innehåller?

 I min barndom lekte jag som många barn gör med att fånga snöflingor på tungan… äta snö var inte heller det främmande.  Då min ålder ännu inte är allför ansenlig så var det kanske inte så nyttigt då heller… men det man inte vet om tar man inte skada av, inte vad jag vet ännu i alla fall.

Vill nog inte veta vad snön innehåller… inte just nu… inte idag.

 Drömmer mig bort i skogen, följer ett djurspår i den djupa snön.  Mina kängor sjunker djupt ned i mjuksnön… stegen är målmedvetna.

 Det är ett rådjursspår.  Ett rådjur gick här före mig och visar mig en stig att följa.  Jag undrar i mitt stilla sinne vart rådjuret var på väg… jag väljer att följa en bit till… kanske får jag ett svar… om jag lyssnar finns det kanske ett budskap som jag kan ta till mig.

Funderar samtidigt som jag pulsar genom snön vad Solögas bok ”Djurens Språk”  berättar om rådjur…

”Bejaka kärleken i ditt liv.  Min gåva till dig är att få kärleken att växa.”

Fint… det känns tryggt och låter sinnet vila en stund i det…

Rådjuret talar även till mig att vara alert och vaksam på alla de tecken som finns av kärlek och skönhet i livet.  Att påminna sig själv om det, så man inte glömmer då verkligheten och vardagen ständigt beslöjar ens ögon.

Skänker en tanke på allt jag älskar… andas in ljus och glädje.

Blickar återigen framåt och kommer fram till en glänta i skogen… ser där att mitt lilla rådjur har haft sin sovplats här under gångna natten. 

Får till mig att även när det är kallt och mörkt finns det utrymme för värme och vila… tar till mig det…

Känner att alla förtjänar en trygg plats och tid för vila.

Beslutar mig för att vända om och traska tillbaka genom skogen.

Trampar i mina egna fotspår… det som nyss var nu är då.

Mina tankar är nya på en skog jag nyss vandrade igenom.

Nya avtryck i de gamla.

Skogen är densamma, men i ständig förändring… från ett ögonblick till det andra… nya fotspår täcker de gamla… riktningarna skiftar.

Vaknar upp ur min drömtillvaro, ser till min glädje att jag nästan är klar med min snöskottning… det börjar snöa igen…

Lägger ned min skyffel, nöjd med min uppgift och med värme i kroppen och trötta muskler går jag in i stugan för en stunds vila.